unuusual

Nu satt, jag på en sten en bit bort med Odil och Polisen jag blivit bortförd av. Odil hade jag helt glömt men förmodligen hade han snällt suttit brevid och kollat på. - Hej, jag heter Camilla, polisen framför mig log mot mig med snälla bruna ögon. - Hej, svarade jag med skagig röst. - Jag förstår att du är väldigt chockad just nu men mannen du hittade är död och du gjorde ett jättebra jobb, dina föräldrar kommer när som helst så får du gå hem och ta det lungt, sen återkommer vi om några dagar. Jag satt bara och nickade, inte ett ord fick jag fram.